pysseltanten

Ok, ska vara medveten om att jag skriver detta efter något glas vin och jag har blivit jättekänslig på senare tid o kan bara dricka nåt glas innan ja känner mig rund under fötterna men jag är uppmärksam på det o försiktig. Har iaf precis kommit hem från en undrbart rolig födelsedagsfest för kllegorna Alex och Denize och det var superroligt o jag hade så trevligt! Dock är Daniel sjuk så jag kände att jag hade lite flickvänsansvar att kolla till honom så jag åkte hem i tid. Kanske är det en sån sak man bara förstår när man har en egen partner men plötsligt har man liksom inte bara sig själv att tänka på. Jag känner att jag vill finnas där o ta hand om min pojkvän när han är sjuk för jag förväntar mig ju samma sak själv. Däremt tkr jag inte man ska ha dåligt smvete för att man går ut o roar sig när partneren är sjuk. För ett tag sen träffade jag en kille på krogen (inte som i "träffade-utan sprang på typ) som tyckte att jag var jättedum som var ute när min pojkvän var hemma o var sjuk. Han försökte få mig att få så dåligt samvete och fick mig att framstå som en jättedålig flickvän. Men det är inte alls så jag känner! Jag o Daniel har en ärlig o öppen konversation o ett ärligt förhållande o jag vet att om han behöver hjälp eller vill att jag ska vara hemma skulle han säga det. JAg vet att han inte villl att jag sitter o håller honom i handen när han har lite ont i halsen. Visst, har man 40 graders feber finns det ingen tvekan då snackar vi om en annan sak!! Blev så jävla arg på den där killen- sluta lägg dig i andras liv! Bara för att killen sjuälv hade så jävla dålig kontakt med sin flickvän. Gaaaaaaaaaah! Man vet när det är äkta kärlek och då är det ÄKTA! Fick ett riktigt tecken igår på att jag o Daniel hör ihop=) Så fiiint!!!!