pysseltanten

Hej hopp! Är helt slut nu efter ett pass på gymmet o i simhallen. Jag träffade en tjej där som började prata med mig. Hon var 16 år o hade kommit till Sverige när hon var 8 och hade fått gå om i skolan för hon kunde inte svenska när hon kom hit. Hon var väldigt frågvis o frågade mig om allt från jobb o om det inte var jätteskönt att inte behöva gå i skola och om det gjorde ont att pierca sig o hur jag kunde vara så strark (haha). Hon var väldigt framåt o frågade massa och var inte alls blyg för att vara ärlig. Och jag svarade såklart lite kortfattat som man gör som man är svensk o tkr att det är lite jobbigt om någon stör en i träningen. Men när jag senare tänkte på det så önskar jag att jag hade haft massa bra saker att säga. Typ hur hon skulle klara skolan o tänka framåt och tips för hur hon skulle göra träningen roligare och typ sånna saker. Hon pratade jättebra om Irak där hon kmr ifrån och sa att hon ville hitta kärleken. Varför gav jag inte henna massa bra tips och lite pushing istället för att säga" men du är ju ung..!" Kanske har man inte massa bra tips och ideer på hur man ska leva bara för att man är äldre, men det kändes som hon såg mig som så mkt mer framgångsrik som hade jobb, kille o tyckte om att träna- typ allt som hon ville ha men som hon kanske kände var svårt att få i Sverige...


En liten tankeställare såhär på kvällskvisten.

Och den blir det ingen bild till!